Trav - mer påverkbar än vi tror

17.10.2019

När jag gick över från ponnyridskola till islandshästridskola fick jag lära mig att det fanns en travknapp. "Luta framåt, lägg ena handen och tryck på halsen. Då skulle hästen börja trava. Och ja, det fungerade. Viktigt var också att man hade helt fri tygel, dvs inte höll balansen i hästens mun. När man skulle svänga skulle man bara dra lite i innertygeln och sen snabbt ge efter igen. 

Vad man missade: framåtdrivande, förhållande och vändande hjälper i sin helhet.

Nu i efterhand så inser jag ju att det både är logiskt och ologiskt. Vi kan i princip lära in vilket signalsystem vi vill....om vi så säger blomma när vi vill göra halt så kan hästen lära sig vad det betyder. Eller att varje gång vi klappar på halsen ska den trava. 

För att hoppa lite framåt så beskriver jag hur jag själv tränar en häst i trav. Detta system använder jag oavsett om hästen har "lätt eller svårt" för att trava. Men det gäller inte unghästar! Dom hästarna hoppar vi över eftersom jag anser att dom först ska utbildas av någon som har utbildning för att just lära en häst grunderna. (bla signalsystemet) 

När jag tränar trav finns det som vanligt inte ett sätt att träna på för jämnan, men jag beskriver mitt system som bygger på ett sätt som gör det förståeligt för hästen att förstå vad jag menar OAVSETT var eller vilken travövning jag kommer att utföra. 

Jag ser till att sitta rakt över hästen, håller mig till stora böjda spår och har en jämn kontakt med båda tyglar. Jag vill att hästen är eftergiven, ställd och böjd och lyssnar på både sits, hand och skänkel. Dvs att den svarar tillräckligt snabbt och på väldigt små signaler för framåtdrivande, förhållande och vändande hjälper. Att hästen gör det kontrollerar jag inte bara en gång utan titt som tätt och är tydlig med att ge efter på var och en av varje del av min egen kropp jag valt att inverka med. Att inverka med sistsen kräver också eftergift...tänk aktiv sits (inverkan) reaktion från hästen följt av direkt passiv sits (eftergift /belöning) Likaväl som att jag lägger till (aktiv) ytterskänkel - hästen svarar = passiv igen. På så sätt förstår hästen att den svarat rätt på min fråga och lär sig detta system oavsett vilket tempo jag rider i, vilken gångart och vart vi än befinner oss, bara jag håller mig till samma system konsekvent. Jag vill att alla hästar ska må bra både psykiskt och mentalt, inte ta skada av att vi rider på den. Då krävs att den vet vad som förväntas av den och att vi är tydliga med att kommunicera att vi vill något och när vi är nöjda.  Att upprepa och lära in rutiner för ett system kräver övning. Många elever på ridskolan undrar hur ofta man "måste" göra en halvhalt. Det är ju egentligen ingenting man MÅSTE bara för att. Det är viktigare som instruktör då att backa till själva förståelsen av systemet, att det viktigaste är att ryttaren får förståelse för att detta är ett system som man bara måste repetera och pränta in, vikten av inverkan - reaktion - belöning och sedan längre fram kommer den berömda känslan. Att det är så vi får en häst att utföra det vi vill. 

För att sedan komma fram i trav slappnar jag av i mina höfter, ser till att sitta i lodrät sits, beredd att följa med i accelerationen framåt och vara följsam och avslappnad i syfte att störa balansen hos hästen så lite som möjligt. Den kommer att ha fullt upp att hålla sin egen balans. Speciellt en häst med svag trav, fyrtaktig trav eller en häst med väldigt mycket tölt i sig. (svårtravad häst finns men jag tycker generellt att man som ryttare /hästägare ska vara försiktig att uttala sig att "hästen inte kan eller att hästen är si och så" OM man själv inte har utbildat och tränat hästar upp till en viss nivå förr) Det är som att en outbildad lärare ska lära ut i skolan...det kanske kan fungera men risken att det blir sakfel och fel är ganska stor.

Sedan är mitt största jobb att kontrollera signalsystemet gång på gång tills hästen är tillräckligt redo att starta trav. Dvs har en ren fyrkantig skritt, avslappnad och böljande med långa steg. Då ger jag den aningen lite mer frihet på innertygel men behåller kontakten ändå. Svårt?! Ja! Tänk aktiv hand (inverkan) - reaktion - passiv hand (belöning) Det momentet behöver inte innebära att jag flyttar mina händer....Sedan ökar jag mina framåtdrivande hjälper och voila...hästen ska då trava är det tänkt.

Sedan kommer känslan in i bilden, först måste man öva in detta mekaniskt. Det får bli "fult och fel" men när känslan kommer betyder det att du kommer att känna redan i skrittstegen precis innan traven är tänkt att komma om det kommer bli trav. Det blir lite som en "garanti".  Likaväl som du kommer att känna om det blir fel, tex går hästen emot den sista halvhalten (eller för att plocka isär delarna ännu mer, om den går emot framåtdrivande hjälpen) så kommer det troligtvis inte bli trav. Detta kan göra många frustrerade, men jag lovar. De elever som kommit så pass långt att man kan börja arbeta mer på detaljnivå med att plocka isär varje hjälpgivning i ex en förhållning brukar tydligt förstår vad jag är ute efter. Elever som inte kommit så långt att man rider hästen tillräckligt lösgjord, med kontakt och där hästen inte ännu är eftergiven jobbar ändå efter exakt samma princip, men det är viktigare som instruktör att se till att verkligen traggla in inverkan - reaktion - belöning mer mekaniskt  och lite överdrivet (inte överdriva i onödan - det ska gå ut minimalt över våra djur!) det jag helst överdriver mest av är eftergiften (passiv) För det är det vanligaste felet!

När hästen tar sitt första travsteg är jag följsam i sitsen och följer med i den lilla accelerationen framåt, ser till att hålla lodrät linje och rider lätt utan att dunsa ner för hårt i sadeln. Tänk passiv lättridning. Viktigt rätt sittben, annars påverkar det balansen negativt hos hästen (böjda spår) Sedan är jag konsekvent med lättridningen, det är med den vi kan påverka massor. En bra lättridning avlastar hästens rygg så att den får chans att "svikta" i början av ett ridpass. Den kan påverka tempot både snabbare och långsammare och assistera hästens balans positivt. En mindre bra lättridning kan vara förrödande, därför lär vi alltid våra små barn på ridskolan vad trav är först. Vi lägger bort tölten och lär oss istället att få en god balans. Därefter kan vi börja med tölten. 

Ett bra tips om man vill göra sina travstarter ännu mer tydliga och med ett ur hästens perspektiv pedagogiskt hjälpmedel: använd bommar. Gärna lika många bommar som hästen har ben. 4! Nackdelen är att det inte är lika enkelt att starta på känsla, men ett fantastiskt hjälpmedel för att underlätta för hästen att förstå vad vi vill under tiden du lär dig att hitta känslan. Lär gärna in detta när du longerar i lina, sedan lika uppsuttet. Kom ihåg att inte ändra strategi från dag till dag, ena dagen säger du fram tyglarna, lutar fram och trycker på halsen....andra dagen gör du som ovan. Det är inte tydligt och hästen kommer att bli förvirrad och inte förstå vad du säger. 

Mina ridskolehästar är fantastiska på att visa hur lätt det kan vara att trava om ryttaren bara har kontroll över sin egen balans. Och hur samma häst för en annan ryttare kan verka omöjlig att få i trav. Vem vill trava med en ryttare som ständigt tappar balansen? När man då hellre kan tölta...då känner hästen att ryttaren åtminstone sitter mer still - stör mindre. En annan hästtyp som vi kanske inte har i verksamhet men som ofta springer iväg när man ska trava...samma sak. Den kanske blir ängslig när passageraren sitter i obalans och flyktdjur som den är så springer den. Logiskt! Jag har tränat massor med hästar under åren med mindre lyckade resultat tills jag själv insåg att jag måste bli bättre på att vara konsekvent och tydlig i min kommunikation. Och att repetera, repetera och repetera. En häst som kan något, blir så mycket mer psykiskt lösgjord (avslappnad och trygg) och får man in detta system kommer man kunna påverka tom en väldigt fyrkantig trav att såsmåningom bli 2 taktig.